Frågor och svar om sniffning

Hur vanligt är sniffning/boffning?


 

Hur vanligt är sniffning/boffning?

Frågor om sniffning har ingått i CANs nationella skolundersökningar sedan starten 1971. Då var utbredning av fenomenet betydligt större än i dag. Numera frågar vi eleverna om de sniffat eller boffat och år 2016 uppgav två procent i årskurs 9 och gymnasiets år 2 att de gjort det någon gång de senaste tolv månaderna (Guttormsson 2016).

Sniffa brukar beskrivas som att andas in ångor från lättflyktiga lösningsmedel, t.ex. aceton, bensin samt lim och boffa som inandning av olika drivgaser, t.ex. butangas som finns i cigarettändare samt lustgas som finns i gräddsifoner (se www.1177.se).
I skolundersökningen får eleverna svara på vad de har sniffat eller boffat. I början av millenniet var lim den enskilt vanligaste substansen, följt av spray (doftspray, hårspray etc.) samt annan gas (framförallt butangas). Olika typer av spray och gas har blivit allt vanligare, men vid de senaste skolundersökningstillfällena har lim varit den klart vanligast rapporterade substansen.
Kunskapen om utbredningen av sniffning bland vuxna är relativt begränsad. I undersökningarna om det tunga narkotikamissbrukets omfattning från 1992 respektive 1998 framkom att ca 1–2 procent av personerna med tungt missbruk hade lösningsmedel som ett av flera missbruksmedel. År 2012 angavs lösningsmedel vara aktuellt vid två av de närmare tusen utskrivningarna från tvångsvård enligt LVM (Socialstyrelsen 2013). Sniffning verkar alltså vara än mer ovanligt bland vuxna, åtminstone bland dem som är kända för ett mera allvarligt missbruk.

Källa:
Guttormsson U(2016) Sniffning och boffning I Skolelevers drogvanor 2016. Englund E (red.) CAN rapport 161. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Socialstyrelsen (2013) Insatser år 2012 för vuxna personer med missbruks- och beroendeproblem och för övriga vuxna. Stockholm:Socialstyrelsen.

Svaret uppdaterat i januari 2017 av Siri Thor