Frågor och svar om dopning

Hur vanligt är det med anabola steroider i Sverige?


Hur vanligt är det med anabola steroider i Sverige?

Som framgår av exempelvis Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120) har dopning sedan länge förekommit i samband med idrottsutövning, dvs. att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Uppiggande medel är klassiska i sådana sammanhang. Idag är en stor grupp substanser (liksom metoder) dopningsklassade inom idrotten. Under 1960-talet kom anabola androgena steroider (AAS) i bruk med syfte att bygga upp muskulaturen. Här kommer endast användning av sådana preparat att beröras, eftersom dessa spritt sig även utanför idrotten och dessutom är förbjudna att användas i icke-medicinska syften (se Dopningslagen, SFS 1991:1969).

Enligt olika svenska riksrepresentativa frågeundersökningar har omkring en procent av männen i åldern 15–50 år svarat att de någon gång provat AAS. Denna siffra har i stort sett varit oförändrad sedan 1993, då man för första gången ställde frågor om dopningsmedel i drogvaneundersökningar. De flesta som säger att de använt AAS har gjort det i relativt begränsad omfattning. I den mest aktuella studien svarade exempelvis ca 0,1 procent av männen 17–84 år att de använt hormondopningsmedel under senaste 12 månaderna. Det är alltså relativt sällsynt att ha prövat och använt hormondopningsmedel; om man jämför rapporterade erfarenheter av AAS respektive narkotika är det enligt olika undersökningar normalt 10–20 gånger fler unga män som prövat narkotika. Olika studier pekar på att den typiska användaren är en man mellan 18 och 34 år som regelbundet styrketränar på gym.

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2015, framkommer låga siffror gällande erfarenhet av anabola steroider och i genomsnitt uppgår dessa till en procent. Högst rapporterad prevalens återfanns bland pojkar i Bulgarien, Cypern, Tjeckien och Polen (3–4 %).

Att det jämfört med 1990-talets början byggts upp en marknad för inte minst AAS i Sverige tycks stå klart att döma av ökningarna i kriminal- och beslagsstatistiken. Att gruppen mera regelbundna användare successivt vuxit under perioden är en rimlig tolkning av tillgängliga uppgifter. Däremot syns alltså ingen generellt ökad utbredning vare sig bland ungdomar eller äldre, jämfört med läget för tio eller tjugo år sedan.

Källor:
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Englund A, red. (2016). Skolelevers drogvanor 2016. Rapport nr. 161. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.
Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
Ramstedt M m fl (2014). ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013 - en studie med fokus på missbruk och beroende samt problem för andra än brukaren relaterat till alkohol, narkotika, dopning och tobak. Stockholm: STAD.

Svaret uppdaterat december 2016 av Ulf Guttormsson